O, vandra ej från himlens morgonljus,
Du yngling, uti mörka natten hädan!
Vänd åter om och tillbed Herren Gud!
Toivo.
Då blomstret vissnar uti vårens morgon.
Då sol blir svart och blåa böljan frusen
I sommardag, då tillber jag din Gud.
(Går.)
Scen 4.
De förre, utom Toivo.
Biskopen.
Ett svärd så skarpt engång skall gå igenom
Hans själ och skilja ljus ock mörker åt.
Till denna tid kan hednaaltar bygge.
Till verket gån ock låtom oss derunder
En helig psalm i gladligt sinne sjunga.
(Sång. Kämparne börja nedrifva altaret.)
Scen 5.