Svärdet blef
Ett halmstrå blott i hednatärnans hand.
Det kan ej skada dem som Herran utvalt.
Låt henne det behålla. Unga flicka!
Den Högstes hand dig väldigt träffat har,
Då du det mörka värf gick att fullborda,
Som satan hviskat i din arma själ.
Se tecknet, som från himlen väldigt ljungat,
Att blända dig, likt blixten fordom Saulus,
Som blind i synd, förföljde Herrans trogna!
Stå upp ock se den Herrliga i skyn
Och böj ditt anlet' för hans ögons strålar
Och tillbed Herren Gud ock gack i frid!
Kämpen.
Nu altaret är störtadt, store konung!
Kungen.
Den helga messan låtom oss nu sjunga!
(En messa sjunges. Biskopen bestänker med
vigvatten platsen, der altaret stått.)
Och nu, du svarta rum, der hednahärd
Har fordom stått, i fager grönska åter
Du smycke dig ock ljufva blomsterhåfvor
De offer vare, som ur dig stå upp.
Nu är vårt stora värf fullbordadt vordet
Allt till Hans ära, som oss kraften skänkt.
Nu hem vi draga åter till vårt land,
Vårt folk att helsa uppå Sveas strand.
(Alla gå. Biskopen fattar Tancred vid handen och förer honom med sig. Helmi blir liggande knäböjd och sträcker armarne efter kungen.)
Scen 6.
Helmi allena.