En jungfru blott jag känner, en blott tillber,
En enda är den heliga för mig
I himlen och på jorden. Denna jungfrun,
Hon lefde ej i fordna tiders skymning,
En bleknad saga lik; nej, än i dag
Hon mig till mötes går, i fägring solvarm,
Och ny och skön en gudasaga jag
I hennes famn skall dikta!
Biskopen.
Arma yngling!
Jag bedja vill för dig. — Nu kommer kungen.
Tancred.
O, biskop, låt mig gå!
Biskopen.
Blif qvar, min son!
Scen 5.
De förre. Kungen, med följe.
Kungen.