Taga vi då åter upp Olai Petri domslut, hvad skola vi derom säga? Saken är icke så lätt afgjord, som han ansåg henne vara. På samma gång vi beklaga yttringarna af vikingalifvet, måste vi besinna, att rättsbegreppen då ej voro lika utbildade som nu. Vi hafva att fröjdas icke öfver sättet, på hvilka vikingafärderna utfördes, utan öfver kraften, som uti dem uppenbarade sig.
Det var en senare tid förbehållet att uppvisa en företeelse likartad vikingatågen. Det kom en tid, då flottor i mängd svärmade ut öfver hafvet till förut obesökta länder, för att söka äfventyr och samla skatter. Månget af de enskilda dragen skulle, om vi blott ändrade namnen och skådeplatsen, alldeles passa in på vikingatiden. Det finnes visserligen, om man så vill, intet nytt under solen, men det är icke af en tillfällighet, som samma sak vänder åter under en ny form. Den tid, då Gama och Columbus, Cortez och Pizarro, Drake och Oxenham uppträdde, hade den Europeiska menskligheten uppvaknat ur den förnedrande dvala, som herrskade mot medeltidens slut. Våre fäder begåfvo sig i viking vid den tid, då folket vaknat ur barndomens mera medvetslösa tillstånd och ej visste beherrska sig i känslan af de svällande krafterna. Skulle ett motstycke till vikingafärderna uppenbara sig under en annan period af ett folks lif, fölle en sådan yttring ovilkorligen under förkastelsens dom.
4.
Allmänna rättsförhållanden. Godarne.
Jag sade, att den Isländska författningen var artificiel, liksom hela utflyttningen till ön. I hvad mening är detta att taga och hur skall det kunna rättfärdigas?
Det begrepp, som motsvarar artificiel, är naturlig. Dock får detta icke så förstås, som vore allt artificielt onaturligt och som sådant värdt tadel. Nej, långt derifrån — det vi här förstå med artificielt kan vara mycket gagneligt och särdeles väl stämma öfverens med en menniskas eller ett folks eller ett tings natur. Skiljaktigheten mellan det naturliga och det artificiela ligger i deras olikartade upprinnelse.
Hvarifrån har menniskan fått språket, talförmågan? Derom har tvistats icke så litet och till förklarande af detta menniskans outsägligen vigtiga förvärf har det ena förslaget framstälts efter det andra, till och med det, att menniskorna kommit öfverens att beteckna det eller det med det ena eller andra ljudet, ordet, uttrycket. Men hur gjordes denna öfverenskommelse mellan menniskor, som intet språk hade? Roten till alla de fåkunniga försöken finna vi deri, att talförmågan icke är något menniskans förvärf, ett resultat af mensklig verksamhet eller konst. Hon är från begynnelsen nedlagd i menniskans natur, är henne i alla tider tillhörig, kan icke skiljas ifrån oss och derför är det icke möjligt att ur de tidigast gångna åldrarnas töcken urskilja denna förmågas upprinnelse — hon är icke artificiel, utan naturlig. Vi se det ju på barnen. Det händer aldrig, att språket, deras moder talar, är för dem något främmande eller svårfattligt. Sannerligen, de skulle ej med så mycken skyndsamhet ernå talfärdigheten, om det berodde på ett yttre tvingande inlärande.
Cicero, den gamle Romaren, beder oss se upp till stjernhvalfvet, för att fröjdas och uppbyggas af den storartade anblicken och af den ordning, som herrskar deruppe mellan verldskloten och uti deras engång afmätta, aldrig sjelfvilligt rubbade banor. Den ordningen är icke artificiel, utan naturlig. Men vi behöfva icke gå så långt bort med vår uppmärksamhet, för att finna denna storartade, af oss oberoende, ordningsfulla skönhet. Om vi läte våra ögon upplåtas, om vi brukade alla de hjelpmedel seklers erfarenhet och isynnerhet de sista tidernas jättelika framsteg inom det vetenskapliga området gifva oss, vi skulle allestädes finna det, som kunde rätt fröjda ett menniskohjerta och rätt ödmjuka det, emedan alltsammans är af oss oberoende. Hvad kan synas mera tillfälligt än de platser, bladen intaga på en växt och likväl sitta de der uti en ständigt sig återuppenbarande ordning. Det händer icke, att ett ämne inom den “döda“ naturen i dag kristalliserar på ett sätt, i morgon på ett annat. Ständigt samma form återkommer. Allestädes varsnar den vetenskapliga forskningen lagar och dessa äro icke beroende af oss. De äro icke artificiela, utan naturliga.