— Vad ska han äta? frågade Almblad.
— Å, alltid har man mat åt en gris. Allt som blir över i köket och som annars kastas bort, det får han och då föder man ju honom alldeles gratis.
Dagen därpå köpte Almblad en gris. Fru Almblad hade valt ut just den grisen sedan en vecka tillbaka och hon var mycket lycklig över att Gustav också tyckte om just den grisen.
Grisen var mycket ung och Almblads upptäckte snart att han inte åt vad som helst. Han skulle ha mjölk. Och han fick det också. Kontrollerad barnmjölk för 55 öre litern med Mariekäx, som doppades i mjölken för att den lättare skulle tuggas.
Alla öns sommargäster kommo och tittade på grisen. De unga damerna sade att det var något av det mest förtjusande de sett. De matade grisen med småbröd och chokladpraliner, och de skulle nästan ha kysst honom om inte en förvänd uppfostran hade förbjudit det.
Grisen döptes till Adolf. Alla tyckte att det var ett vackert namn och lätt att uttala. Adolf fotograferades och hans bild fanns snart i alla villorna på ön. Adolf vägdes en gång i veckan. Och han tilltog i vikt. Han var tjock och fet och rund och såg lycklig ut. Han var på väg att bli ett svin.
En dag sade en vän till Almblad:
— Vad ska du göra med Adolf?
— Vad jag ska göra med Adolf? Vi ska naturligtvis slakta honom och ha honom till jul.
— Kan du verkligen det? Jag trodde du hade fäst dig vid honom.