Där fanns många rätter, jag gled igenom dem alla och så stannade jag vid Kidney and bacon. Å, tänkte jag, det är njure med fläsk, det kan vara mycket bra. Just nu vill jag ha det!
Jag beställde Kidney and bacon.
Den unga uppasserskan försvann och om en stund kom hon tillbaka med min mat. Den låg mycket nätt och vackert serverad i en silverkarott och var köttbullar med potatis.
Jag såg på den unga flickan. Hennes ansikte sade mig ingenting. Hon ställde karotten på bordet och försvann.
Jag tänkte: hon har missuppfattat min beställning. Någon annan har fått Kidney and bacon och jag har fått köttbullar. Men så är det ju ofta i livet. När få vi det vi önska? Och huru ofta händer det icke att just det vi önska skänker oss besvikelse när vi få det. Makterna leda våra öden. Det var bestämt att jag denna dag skulle äta köttbullar och jag gjorde det. De voro för resten utmärkta.
Då jag ätit, knackade jag för att få betala och då flickan kom sade jag:
— Det var utmärkta köttbullar. Äro de alltid så bra?
Hennes ansikte lystes upp helt svagt — tiderna ge icke anledning till alltför stora glädjeyttringar — och hon svarade:
— Vi äro kända för att ha utmärkta köttbullar.
Så betalade jag och gick.