— Förlåt, herr Söderberg, sade jag, spelar herr Söderberg poker? Vi äro bara tre i kväll och behöva en fjärde man. Ni gjorde oss en tjänst, om ni vore med.
Herr Söderberg såg på mig med förvåning i sitt ovårdade ansikte, så sade han:
— Poker har jag spelat mycket både här och i Amerika, men jag har inga pengar och som jag är klädd —
— Den saken ordna vi, om ni tillåter.
Jag tog ifrån herr Söderberg hans portfölj och tog in honom själv i min sängkammare. Vi badade honom inte, så långt gingo vi inte, men vi klädde om honom i en av mina bättre kostymer och vi rakade honom. Då han var färdig såg han nästan elegant ut. Han gick fram och tillbaka på golvet och man märkte att han trivdes i sin nya form. Tor bjöd honom en cigarrett och i detsamma öppnade Bertil dörren och frågade om han fick gå hem. Han hade tröttnat på ensamheten.
Jag presenterade herr Söderberg, en gammal vän till mig och Tor, och vi återvände till rökrummet.
— Riktiga chips! sade Söderberg och tog en näve pokermarker mellan fingrarna. Precis som i Amerika. Hur hög max spelar herrarna? Tor såg på mig och vi smålogo!
— Fem kronor, sade jag. Jag sade det på skämt, men Söderberg svarade:
— Kör till!
Och så satte vi oss ned och spelade. Det är nu så med poker i en del hus att man inte behöver kontanter förrän man gör upp, men då behöver man vanligen. Söderberg kunde alltså spela med markerna till dess.