»Remontoirur av guld, tolv kronor,» sade biträdet till henne, som jag älskade. Och hon skrev ut ett kvitto och räckte mig det jämte pengarna utan att se på mig.
»Tack,» sade jag, och så tillade jag för att få höra hennes röst:
»Hur stor är räntan?»
»Åtta procent!»
Hennes röst var lika underbar som hon själv.
»När kan jag lösa ut den?» sade jag för att få tala vid henne så länge som möjligt.
Hon såg upp på mig och svarade:
»Hur kan jag veta det!?»
»Förlåt!»
Och så gick jag. Jag gick hem, och jag såg henne framför mig på gatan. Hon följde mig hela dagen, och på kvällen, då jag lade mig för att sova, såg jag hennes blå ögon mot mina —