Hirsch såg fundersam ut och så svarade han stilla och saktmodigt:
— Han var i alla fall inte ute, när han var inne.
Isaak Hirsch var verkligt hjälpsam mot dem han ansåg behöva hjälp och tröst. Till dem räknade han inte precis unga fattiga konstnärer.
En dag sökte jag upp honom och bad honom hjälpa en ung, verkligt begåvad målarinna.
Isaak sade absolut nej.
— Konstnärer intresserar jag mig inte för — jag har så många andra!
Jag gav mig inte. Och slutligen sade Isaak:
— Jag ger inte ett öre, men jag skall sätta opp en förteckning på folk som ska hjälpa flickan. Och hälsa från mej!
Jag fick en namnlista. Först stod där Handelsbankens direktör, Fränckel. Jag behövde aldrig gå längre. Den unga målarinnan fick ett månatligt underhåll som betalades så länge givaren levde. Så hjälpte ändå Isaak Hirsch.
*