Albin Lavén är också borta. Han var en god skådespelare och han var dessutom något som är rätt ovanligt på den svenska scenen: han var humorist.
Axel Engdahl har skrivit om Lavén och på sitt utmärkta sätt givit det bästa och roligaste om honom. Må han förlåta att jag faller honom i ämbetet med några minnen.
För rätt många år sedan gjorde Lavén på en middag bekantskap med baron Carl Cederström, som senare i tiden överraskade folket med att bli Sveriges förste flygare. Lavén och Cederström funno strax varandra och litet längre fram på aftonen, då man blivit bröder, sade Cederström:
— Titta ut till mej någon söndag på Brunn, Ingarön, och ät middag!
— Går det båt dit, sa Lavén.
— Javisst. Till Kolström. Sen får du gå en bit. Det är vacker väg.
Lavén kom redan nästa söndag. Och han stannade i 3 månader. Cederström blev ofta bedrövad, då han tänkte på den tomhet Lavén efterlämnade, då han äntligen reste. Som en rättare gick han omkring på gården, ordnade och ställde och talade med folket:
— Havren ser ut att bli fin i år, bara man kupar den i tid. Kronärtskockorna bli nog också bra bara dom inte fjälla för tidigt. Varför sätter ni inte små håvar under äpplena så att dom inte behöva falla på marken och bli stötta?
En dag inspekterade han ladugården. Cederström visade honom den största tjuren.
— Den var inte dålig, sa Lavén, och höll sig på aktningsfullt avstånd.