Men så hände det en dag, att då prinsessan kom ut på morgonen och ropade på sina lamm, kom intet af dem springande.
Hon ropade och ropade och klappade i händerna, men förgäfves.
Då började hon springa omkring för att leta efter dem, och i en grop under ett stort askträd fann hon dem alla hopkrupna.
De lågo så stilla som en snödrifva, men de skakade alla öfver hela kroppen och blinkade med sina gröna ögon, och när hon talade till dem, svarade de endast: »Mää! Mää!» med små darrande röster.
Då förstod prinsessan, att något måtte ha skrämt dem, och hon satte sig att vakta på dem.
En stund efteråt såg hon, att någon kom gående och stannade och tittade ut mellan gärdsgårdsstörarna. Då reste hon sig och gick bort till gärdsgården och tittade in i skogen.
Där stod prinsen!
Han var klädd som en riktig prins, må ni tro! Han hade röd sammetsblus och stöflar med sporrar. I mössan hade han tre orrfjädrar, och om halsen hade han svansen af en ekorre, som han själf hade skjutit.
Den lilla prinsessan stack sin lilla näsa in mellan gärdsgårdsstörarna.
»Är det du, som skrämmer mina lamm?» frågade hon.