»Jag vill nu i alla fall se ett troll.»
Fadern hade snickrat en ny dragkista och målat den med blått och därpå de finaste rosentulpaner och liljeblommor.
Det var en riktig helgdagskista, och alla, som sågo den, slogo ihop händerna och ropade:
»Nej, tocken grannlåt!»
Olle sade ingenting, men när en af systrarna frågade honom:
»Nog kan du väl tycka, att fars skrin är märkvärdigt,» så svarade Olle:
»Det är ju bara ett skrin. Jag vill hellre se ett troll.»
Då barnen lekte och hade muntert med att plaska barfota i bäcken eller binda prinskedjor af näckrosstjälkar och hänga de hvita blommorna som tofsar, ville de ha Olle med i leken, men han stod långt borta och sade:
»Det där är så gammalt och vant. Nej, ni må tro, troll! Den, som kunde få se ett troll!»
Fadern och modern talade med hvarandra, och fadern tänkte, att han nu skulle göra ett riktigt storverk för att få gossens tankar in på en annan väg.