— Lycka till, sade han, lycka till — treflig natt?
En af karlarna, den i förnämligare dräkt, såg upp. Han log och tänderna lyste hvita i det knollriga skägget. Flickan rörde sig icke.
— Lycka till, sade han på bruten engelska, lycka till. God vän, god vän, tycka om Amerika. Mycket god vän, glad gosse ...
Nordling kände sig hastigt förlägen, främmande. — Hvad skall jag säga? öfvervägde han.
Han stirrade på kvinnans svarta rundnacke.
Mannen med silfvermynten i jackan fick en glimt i ögat. Han klappade flickgestalten lätt på skuldran.
— Ysaïl, sade han, sjung något.
Flickan satte sig upp.
— Sjung något, Ysaïl, bad karlen. Och han tillade några ord på ett obegripligt språk.
Hon reste sig.