Hittills hade sömnen afvärjts, men nu kände han sig öfverväldigad. Han tyckte sig ej kunna hålla hufvudet upprätt. Han smög emellertid framåt — långt borta stod en bänk. Han lade sig på rygg, månskenet regnade. Han blundade, men månskenet simmade under de värkande ögonlocken. Så såg han Ysaïl och hörde trädens sus. Trädens sus och Ysaïls blickar söfde honom och han slumrade in.
En stöt mellan refbenen väckte honom. Det föreföll som en svart hufva dragits för hans ansikte. Hvad var det? Hvad ville man? Ögonen slötos åter, sömntyngda, muskelslappa. Då kände han ett par kraftiga käppslag under fotsulorna och satte sig hastigt upp. En polis med kasken ned öfver ögonbrynen stod bredvid honom. Det var egentligen ett godmodigt utseende med hundögon och grånad mustasch. Han lät sin tjocka battong dingla lekfullt från det lilla tofsprydda lädersnöret kring handleden.
— Hej, sade han, wake up — inte sofva! Sätt fart i benen bara ...
Hugo gnuggade ögonen.
— Hvad gör det? sade han.
— Reglementet, kamrat. Måste lydas. Se så — move on!
Nordling reste sig och sökte rysande sträcka på sig. Hans kropp var efter den korta sömnen likstel.
Han stapplade uppåt vägen där galler vid galler utmärkte miljonärernas slottsliknande villor. Plötsligt stannade han. Han gnuggade ögonen. Därpå betraktade han förvirrad scenen framför sig.
Ett galler, hvars spjutspetsar voro bronserade, och hvars fot bestod af snidad granit, blänkte i månskenet. Bakom sträckte sig välklippta gräsmattor i rundlar, ovaler, trekanter, mellan hvilka hvita sandgångar slingrade. Rabatter och buskager voro strödda på denna mjuka och mörka yta ända upp till strängt klippta och tuktade häckar, nästan svarta i sin grönska. Några stora, röda blommor vände mot månen sina hufvuden. Skenet var så bländande, att Nordling kunde urskilja kalkarnas darrande pistiller.
Bakom häckarna höjde sig ett slott i fantasistil. Murarna, af nyckfullt omväxlande granit och brunsten, täcktes här och hvar af slingerväxter och murgröna, som stundom nådde ända upp till altaner och en bruten takfot. Smidesverk, de fasetterade fönstren, takens skifferbeläggning och tornens spiror glittrade som solvågor i månljuset.