— Nej.
— Där bor Palmer-Hudson, slaktarn, millionären.
— Nå?
Konstapeln var tillfredsställd.
— Du är all right, sade han. Hoppas du snart får arbete. Jo — old man Palmer kan inte sofva, förstår du. Sofver hela sommaren på atlanterångare därför att då hör han vattenskvalp — vågorna slå mot fartygsväggarna, förstår du. Reser jämt. Men måste hem till hösten och jobba i svin. Kan ej sofva, insomnia, förstår du. Har för mycket pängar — kan inte sofva. Då står Jim Blakely om nätterna och sprutar på den gamle mannens sängkammarfönster. Låter som på sjön och old Palmer får sofva ett par timmar. Konstigt ...
Han talade i en butter och likväl vänlig ton. Båda stodo tysta, stirrande mot huset och kaskaden från vattenslangen.
Mannen på gården stoppade. Han lät sprutan glida ned i gräset och afvaktade. Det hördes hur vattnet rann ned i bassinen.
Då öppnades efter ett par minuter ett balkongfönster och en gubbe i pyjamas blef synlig. Månen belyste klart ett hvitt och härjadt anlete.
— Mer, skrek han, sluta inte, Jim, more, Jim!
Och Jim började åter sin sprutning.