Han tillade vemodsfullt:
— Det blir ej mycket i vårt mynt, men där hemma betyder sjuttiofem kronor mycket, ofta nog.
— Yes, yes, suckade gumman.
— Nå — rättvis delning, här är tjugu dollars, hälften hvar, var så god fru Ostroem.
Han räckte henne en tiodollarssedel.
— Tack, tack.
— Och så kan fru Ostroem vara snäll och växla den här kanske?
Värdinnan öppnade sin väska, stoppade ned de bägge sedlarna och började skramla med mynten.
— Jag vet knappt om jag kan — jo, det blir jämnt det, en femdollar i papper och fem i silfver om mister Nårdling vill?
— Tack, kära fru Ostroem — jag önskar jag kunnat gifva mer ...