Han vek ihop sedeln och stoppade de stora silfvermynten i byxfickan. De tyngde skönt.
— Hvar bor Nårdling nu? frågade gumman och reste sig pustande.
Hugo valde den billigaste gatan, han visste, för sitt svar:
— På Market street.
— Hos svenskar?
Han visste ej hvarför, men svarade instinktivt:
— Nej, hos tyskar.
— Yes — dom ska’ väl ha lite’ dom med ... Vill han ej äta litet?
Värdinnan slätade ut ett dukhörn på slagfältet, hvars trupper alltjämt stodo i parad.
— Tack fru Ostroem, men kunde jag få ta ett bad? De ha inte badrum därhemma.