Han betraktade flickan. Hon liknade den irländska subretten, men var slankare. Hon såg trött och blek ut; på ställningen, som var den enkla med ena handen i sidan och motsatt fot framskjuten, förstod han att det var en tjuguminuterspose. Hon darrade synbarligen och öfverkroppen sviktade fram och tillbaka — Nordling iakttog att skulderbladet var ibland från hans synvinkel ett par decimeter ur grad med längdlinjen. Han blef orolig och såg sig om efter tidtagaren. Just som denne med klockan i hand reste sig för att skrika »paus» föll flickan handlöst framstupa.
Det blef uppståndelse. Lyckligtvis hade en student hunnit taga emot henne i fallet, hon kunde annars lätt hafva spetsats mot något staffli. Det var mycket varmt i rummet och skynkena hissades undan och ett par fönster halades upp. Den lilla modellen kvicknade till, hon svepte lugnt om sig kappan som om ingenting händt och satte sig bredvid plattformen för att hvila de tio minuterna. — Eleverna gingo ut i galleriet för att röka.
Nordling såg förgäfves efter någon bekant. Han hade ett underligt intryck af att här borde han vara och gifva allt annat på båten. Så hade det också varit under hela ingenjörskursen — hans fantasi ville oupphörligt leda ögat på afvägar. Skulle det aldrig blifva bättre? Men så mindes han spekulationerna med uppfinningen och såg på en gång stora ytor betäckta af cirklar, af kugghjul, af röda, blå och svarta traceringslinjer. Och dock — hvad var detta trolljäkteri efter zigenerskan väl annat än ett utslag af denna konstnärsfantasi, som han förgäfves sökte döda. Samtidigt kände han, att en gång inne på den teoretiska vägen, skulle han järnhårdt hålla sig till banan och låta allt annat frysa bort. Och än en gång fick han förvissningen om att denna på en gång efterlängtade och fruktade stund snart skulle komma och drömmarna för evigt vara förbi.
Nordling åkte ned. — Träffar jag ej Ysaïl i kväll, ser jag henne aldrig mer, sade han högt.
— Hvad? sade hisspojken.
— Eh — eh — gatan, mumlade Hugo.
— All right, sir.
Grindarna smällde, kablarna skallrade och korgen sköt ned i hissnande fart.
State streets folkström tycktes ha tilltagit. Alla förlustelselokaler släppte ut sitt innehåll, autos skreko och trumpetade på alla kanter. Uppåt Clark brunno stora eldar och smällde skott som vid ett fjärde-juli-firande. Hugo skyndade ned en gränd som ledde till sceningången på Trocadero.
Här stod en liten kö af herrar i halfkappor och hög hatt. Några gamla kvinnor dröjde äfven. Ett par negrer väntade med en kärra för att forsla bort några koffertar och spelade under tiden kort i ljuset från lampan öfver bakporten. Dyningarna från Michigan hördes tydligt svalla mot kajpålverket.