Hon skrattade lågt.
— Omöjligt. Inte nu. En annan gång — kanske. Om du är duktig gosse och ger Ysaïl vacker present — när du gör pängar.
Hugo gick fram till dörren. Det föreföll honom som rörde sig någon därinnanför. Ysaïl sprang fram och bredde ut armarna. Hon stampade med foten:
— Gå — gå — gå.
— Hvem bor där inne?
— Consuelo.
Nordling ryckte till.
— Hvad, stammade han, Con — Consuelo?
— Javisst. Consuelo och Miriam och Myrrha och Ysaïl.
Svensken stirrade.