Den lille mannen afbröt:
— Här finns bara en Maud: Maud Williams, sångerskan. Och henne kan det väl ej vara?
Han log, dock ej elakt, i det hans blick öfverfor Hugos slitna dräkt.
Nordling rodnade ofrivilligt.
— Nej, naturligtvis inte. Men — hon heter också Lisa?
Irländaren skakade på hufvudet:
— Vet inte ...
— Hon ä’ bara figurantska — för tillfället — hon ä’ svenska —
— Ah!
Det kom ett nytt uttryck i det clownliknande ansiktet. Det var ett uttryck af resignation och smärta, men ett uttryck utan våldsam öfverdrift, liksom hade äfven detta minspel tillhört de nötta och inlärda grimaserna. Men då Hugo litet förvånad vidgade ögonen, försvann under hans blick den förstående glimten och samma liknöjda, på en gång slappa och hårda anlete som förut mötte honom.