— Det är annat än Chicago.
Hugo satt tyst. Hvad sade de? Hur skulle det bli?
— Och, sade tysken, när tänker mister Nordling resa hem?
Ja, när? Han skulle aldrig mer se sitt gamla land. Men i öronen låg ännu ljuden af tyskens fem år och han svarade i ett stelt leende:
— So, vi fare då på samme dampfer, man får mycket bättre mat på tyska linjerna ...
Hushållerskan, en gammal smålandsgumma, hvars barn, två söner, omkommit genom olyckshändelse vid brobyggnad, och nu fick försörja sig på gamla dagar i stället för den hvila, till hvilken hon efterskickats, kom med ölet i en handkanna. Mattson blåste af fradgan och serverade.
— Skål för Sverige, sade han.
De drucko.
Glasen fylldes med de sista dropparna och Schultze reste sig.