— Så, jag vill berätta då och hvad jag berätta skall heta: Ysaïl icke veta.
Hon vred sig mot honom på sidan, drog upp fötterna under paljettkjolen och stödd på armbågen, med handen djupt in under de svarta flätorna, talade hon, blicken skådande långt i fjärran:
— Stort torg vid vacker hamn med blått, blått, blått vatten. Många skepp med gula segel, med röda segel, med blåa segel, med röda och blåa och gula segel. Och på torget hvita tält öfver långa bord, där alla köpa och sälja. Många vackra saker, o, så vackra! Skålar och mattor och krukor och halsband och vapen och flickor. Ja, flickor. Unga, vackra, nakna flickor. Och Ysaïl litet barn då. Någon köpa Ysaïl ...
Men hvad han heta, och hvad staden heta och hvad stadens land heta — Ysaïl icke veta.
Ysaïl fara på häst, Ysaïl fara på skepp, Ysaïl bo i stort vackert hus, alldeles hvitt, med många höga, smala hvita torn. En vacker kanal flyta förbi och spegla alla hvita, höga tornen. Ysaïl leka i trädgårdar, som växa på taken och se många vackra flickor dansa. En gammal man röka vattenpipa, när månen gått upp och kanalen är svart, under det vackra, hvita huset. Många tjänare slå i sorbet och vifta stora blad och några spela och sjunga sagor.
Där Ysaïl växa upp och heta Ysaïl, kallas Ysaïl, men hvarifrån Ysaïl först komma, hvad Ysaïl först heta — Ysaïl icke veta.
Och sedan — ack, Ysaïl kan ej säga. Hon vandra i skog, hon vandra öfver stepp, öfver berg. Ysaïl dansa på torg i stora städer, hon dansa i skog vid eld, som brinner i natten. Ysaïl träffa vacker gosse med långa, gula lockar, Ysaïl hålla mycket af honom och han dansa med Ysaïl. Men vacker, ljus gosse gå en natt från Ysaïl och Ysaïl är ensam med fattiga män, som vandra i skog, öfver stepp, öfver berg. Sedan Ysaïl fara på största skepp långt bort — fara hit. Och möta dig. Ysaïl tänka på första gosse och hålla mycket af dig ... Ysaïl dansa på Trocadero, blifva trött, ligga ensam här och röka cigarrett.
Ysaïl ofta längta. Men hvad Ysaïl längta efter — Ysaïl icke veta.
Du säga att du en dag gifva Ysaïl vacker present. Ysaïl skall blifva mycket glad. Du kanske sedan blifva stor man, rik man och du snart glömma Ysaïl. Hon skall fara på skepp, fara på vagn, fara till många länder. Och hon skall dansa och sjunga och träffa många vackra gossar och få många vackra presenter. Men en gång skall hon fara till ett stort lands största stad och alltid stanna där.
Men när det blifva och hvad den stadens land heta, dit Ysaïl en gång gå — Ysaïl icke veta.