Kabeltåget rullade framåt i dimman på sin färd genom de milslånga gatorna.
VI.
X.
Arbete.
Hugo slet med skälfvande fingrar upp det lilla hvita, enkla och aflånga kuvertet, hvars firmastämpel i vänsterhörnet på en gång blygsamt och medvetet i små typer bar blott två namn: Frazer & Chalmer. Högerhörnets kaminröda tvåcentsfrimärke med Washingtons bild var afstämpladt Chicago, mottagningsdagens morgon. Den maskinskrifna adressen var nära på korrekt, endast slutbokstafven, g, saknades i namnet Nordling.
Memorandalappen var till halfva sin storlek öfversållad med medaljer kring en vy af firmans väldiga fabriker. I rödt tryck annonserades dessutom verkets sista artikel, en nyuppfunnen kopplingsskruf, och den var afbildad i pregnanttryck på guldgrund. Slutligen följde i en lång spalt namnen på samtliga officianter inom det stora kompaniet.
Själfva brefvet var maskinskrifvet och lydde:
Mr H. Nordlin, City.
Please call at once at our offices as above in regard to matter, previously mentioned. Ask for mr Hall.
Yours truly
Frazer & Chalmer,
pr. K.
Gång efter annan genomläste svensken den korta skrifvelsen, som innehöll för honom nyckeln till framtiden. Han slukade orden, han präntade i sig hvarje stafvelse, hvart skiljetecken, papperets format, tryck, egendomligheter, vattenstämpeln, till och med det lätta sudd som kvarlämnats öfver skrifmaskinens djupblå bläck efter kopieringen. Han lärde sig namnen på listan öfver de presiderande styrelsemedlemmarna i bolaget, hans hjärna fotograferade i minnet för evig tid den betydelsefulla lappens hela utseende in i minsta detalj, kuvertet, frimärket, de taggade kanterna efter konvolutets febrila uppfläkning. Och med ett leende, som tycktes stelna till en mask öfver hela ansiktet, satt Hugo Nordling på en köksstol nere hos fru Ostroem länge stramt stirrande och höll det öppnade brefvet rakt utsträckt framför sig, oviss om han borde gråta eller skratta.