Frun. Åh, ingenting! . Farväl, min herre!
Ernest (afsides i det han går). Det är ett utmärkt fruntimmer!
Frun (afsides). Han är nyfiken att få veta mera!
Ernest (afsides). Det vore kanske på sin plats att erbjuda henne hälften utaf bäcken! (närmar sig). Min fru . .
Frun (afsides). Der är han igen!
Ernest. Ännu ett ord, om jag får be!
Frun. Min herre!
Ernest. Nyss på stunden, när ni hade den artigheten att vilja ursäkta er för det ni öppnat process mot mig, afbröt man er just som ni ämnade tala om vigtiga och hemliga skäl . .
Frun. Har jag talt om sådana?