Ernest. Ja min fru . . och som det inte är möjligt annat än att dessa skäl till någon del angå mig — —
Frun (lifligt). För all del . . tro inte — — —
Ernest. Men min fru, om dessa skäl verkligen röra min person — —
Frun. Ni söker förgäfves få mig att yppa dem!
Ernest. Jag kan således inte få ert förtroende?
Frun. Nej, det är omöjligt!
Ernest. Då återstår mig endast att aflägsna mig. Farväl min fru!
Frun. Herr Duplessis!
Ernest. Min fru!
Frun. Ni tycks taga så liflig del i hvad som rör oss, att jag inte kan öka mitt syndaregister emot er, genom att visa er misstroende. Har ni styrka att bevara en högst ömtålig hemlighet!