Cecile. Ack min Gud!
Ernest. Ack, frukta ingenting! Min kärlek är lika vördnadsfull som den är varm! Den begär intet annat än hvad ni kan gifva . . nej! säg ingenting . . svara mig inte . . (närmar sig henne) Säg mig endast att ni förlåter mig!
Cecile. Jag är inte ond på er!
Ernest. Åh, det är inte nog! . Gif mig ett ord af saknad . . af förhoppning!
Cecile (brydd). Förhoppning!
Femtonde Scenen.
DE FÖRRE. LISE.
Lise. Fru förestånderskan . . (hejdar sig) Kan jag tala om det i herrns närvaro?
Cecile (sätter sig på soffan). Ja, tala fritt!
Ernest. Men skynda!