Lise. Fru förestånderskan väntar mamsell och fru Gardonnière — — ty hon sade, att för att bli emottagen, måste mamsell ha sin tants tillstånd.
Cecile. Det är bra! . . lemna oss! (Lise går. Cecile och Ernest stanna tysta ett ögonblick, utan att se på hvarandra).
Ernest (bakom soffan, lutande sig nedemot Cecile). Svara mig, Cecile! går ni i kloster?
Cecile (efter någon tystnad). Ja! (går mot höger; paus).
Ernest (beslutsamt). Nej; det gör ni inte! Och efter hvarken föreställningar eller böner kunna förmå er att ändra ert beslut, så gör jag som ni . . jag tar min tillflykt till utomordentliga medel!
Cecile. Hvad vill ni säga?
Ernest. Ni står ju ännu i tre år under er tants förmynderskap?
Cecile. Ja!
Ernest. Ni kan ju ingenting företaga utan hennes samtycke?