— Nå?
— Du, som har satt ihop så många verser om hvar tös och hvar katt — höll jag på att säga — fast jag aldrig fått några, har du inte någon gång skrifvit några kärleksverser?
— Nej, du Selma. Det har jag inte. Men jag tror nästan att jag skulle kunna skrifva några i kväll.
— Tror du?
-. Ja, om jag får skrifva dem till dig — på riktigt rena, rama allvaret.
— Försök då! sade hon tyst och blidt.
— Men då vill jag ha en kyss för dem.
— Fy, nu är det slut med glädjen. Du, som har fått kyssar af hvarenda tös i hela häradet för dina verser. Det måtte vara gammalt för dig, och när du skulle skrifva på allvar, som du sa — — —
— Aldrig i lifvet har jag kysst dig.
— Nej, det har du inte.