— Inte kan jag veta, hur du skulle kunna bli? Det första, en minns i lifvet, sitter djupast och fastast — det går aldrig bort, du Jesper.
— Men du vet, att jag håller dig så innerligt kär.
— Så sa far också till mor — innan han hade fått henne. 5
— Om en stjäl, ska man väl inte tro alla om att vara tjufvar. Alla ä väl inte likadana?
— Hvem vet?
— Jaja, då tjänar det ju inte till något att tala med dig om det mer, sa han tungt och långsamt. Det är likså godt att jag då säger godnatt.
— Godnatt, Jesper!
Han gick några steg. Så vände han om.
— Hör du, Helena. Det är bara en sak till, som jag skulle vilja spörja dig om.
— Nåå? sa hon och stannade.