Sådana fiskafången förekommo ej alltför ofta, hvarken hvad fångstens storlek eller de därvid sammanträffande roande detaljerna angår. De flesta andra färderna vore intet att säga om, utom den mängd fisk som fångats. Därför föreföll denna dags nöje Öster och mig liksom af ödet särskildt tillställdt för att hjälpa mig att roa min gäst och tillika skaffa mig en lysande "revanche" för hans ibland smått förolämpande prat; därför har ock denna lilla berättelse fått det namnet samt blifvit så omständlig. L:r åtog sig att, som botgörelse för den oförrätt han gjort, medtaga halfva fångsten och personligen utdela däraf åt alla våra bekanta, som delat hans mening om mina fiskehistorier. Detta utförde han samvetsgrant och var, som jag erfor, därvid mycket mindre nogräknad med sanningen än jag brukat vara, men hvem kan undra på det, han fick se fisket i Teisko från den vackraste sidan.
"Es liebt die Welt das glänzende zu schwärzen."
Omvända förhållanden.
Det händer väl rätt sällan att man samtidigt fångar fågel på krok och skjuter fisk med bössa, men att sådant dock någon gång kan inträffa, därom vittnar följande lilla fullt sanna händelse, hvilken jag med risk att blifva ansedd som "flöjtare" nu går att berätta.
Tätt söder om Teiskolaviken och genom ett c. 60 meter bredt sund förbunden med Koljonselkä fjärd ligger en mindre vik, i hvilken en 1,5 km lång insjö utfaller genom ett om sommarn nästan torrt sund. Den lilla sjöns norra strand är skogbevuxen nästan fram till den närliggande Toijala bondgård samt kantad af en smal vassrand. Den södra stranden har tvänne inbuktningar, mellan hvilka skjuter ut en smal udde, som slutar med en i vattnet brant stupande berghäll, invid hvilken djupet är c. 4 m. Här hade jag på vårvintern 1877 för fiskets förbättrande låtit nedsänka ett antal täta, mindre tallar, bildande en cylindrisk risvål, och denna visade sig förträffligt motsvara ändamålet, ty under högsommarn vimlade där af fiskyngel och vi metade på stället hela hopen stora vackra abborrar samt både små och medelstora gäddor.
Tidigt en vacker augustimorgon 1878 anlände vi, efter att ute på fjärden hafva vittjat utlagda refvar, åter till vålen för att meta. Jag var som bäst sysselsatt med att träda mask på kroken, då en ovanlig rörelse ute på sjöns spegelblanka yta c. 50 m. från land ådrog sig min uppmärksamhet.
Fastän den allestädes förekommande sjöormen enligt ryktet äfven ibland skall visa sig i Teisko, trodde vi oss dock böra antaga, att det ej var den, som för tillfället hedrade oss med en uppvisning. Ovanligt lifligt gick det emellertid till där ute och i vida kretsar spredo sig vågringarna.
Öster vädrade blod; enligt hans åsikt försiggick därborta en strid på lif och död mellan fiskar, hvarför han menade att vi borde ro dit och skjuta "storfisken". Skrattande åt förslaget, som syntes mig rätt löjligt och lönlöst, samtyckte jag dock till att göra ett försök. I en hast hade Öster ur närmaste videbuske skurit en ungefär 50 cm lång, rak käpp, hvilken efter att ha blifvit afbarkad och tillspetsad passades i bösspipan. En patron plundrades sedan på hagelsatsen och i dess ställe instacks käppens trubbiga ända. Därmed ansåg Öster sig hafva sin nymodiga "harpunkanon" färdig, och klara för auktion stego vi i båten, lade ut från land och backade ut mot målet.
Under tiden fortgick bataljen oafbrutet därute på sjön, och då vi närmat oss stället, kunde vi tydligt urskilja, att en större fisk höll på att sluka en annan, hvars stjärt tidtals blef synlig öfver vattenytan. Då Öster ansåg oss vara inom håll, tog han utan all brådska korn och sköt. Vid skottet plaskade det duktigt i vattnet, men ögonblicket därefter var allt åter tyst och stilla. Då vi framkommit till valplatsen, tog Öster med håfven upp en stor abborre, som var så godt som liflös.
Den hade fått ögonen utrifna och visade svåra tandrepor på framkroppen.
Då intet vidare syntes till, ansåg jag Östers "jakt" misslyckad, men
han ville icke medgifva detta och vidhöll att han träffat "storfisken".
Allt sökande blef dock resultatlöst och vi återvände till metstället.