Snart flammade en sprakande eld i de hopsamlade torra pinnarna, och en lätt, hvitgrå rök höjde sig öfver den oumbärliga, upplifvande kaffepannan, hvilken ju efter en genomvakad om ock denna gång ej kylig sommarnatt är fiskarens bästa och oskyldigaste njutning. Följande den hvirflande röken en stund med ögonen fick jag syn på tvänne kråkor, hvilka med långa släpande vingslag ströko fram lågt öfver oss och slogo ned i träden på den midt emot liggande holmen, till hvilken det mellanliggande sundet var omkring etthundra steg bredt.
Nyfiken att erfara hvad det roflystna packet så tidigt ämnade taga sig för, fortsatte jag att iakttaga paret, helst det var så misstänkligt tystlåtet.
Efter en stund flög den ena kråkan ned på stranden och snart därpå flyttade sig den andra omkring tjugu steg i samma riktning, sättande sig i ett träd ett par famnar öfver marken och nästan skymd af en nedtill ovanligt tätvuxen albuske, som stod invid den omkring 8 m breda, släta och sandiga strandbrädden. Kråkan på marken avancerade nu småningom i riktning mot den täta albusken. Kommen på c. 2 m afstånd från denna, började hon, därvid utstötande ett obehagligt kraxande ljud, en serie besynnerliga, dansartade åtbörder. Hon flaxade med vingarna och snurrade omkring, och ibland hoppade hon högt upp samt rusade liksom till anfall mot busken, hvarifrån hon retirerade med ett slags saltomortalsprång flere steg tillbaka för att omedelbart återupprepa samma manöver.
Detta skådespel pågick en god stund, under hvilken tid den andra kråkan höll sig stilla i trädet bakom busken.
Jag trodde redan att kräket på något sätt förlorat "instinkten" (förstånd påstås djuren ju icke ega!) eller blifvit förhäxadt af något i busken bosatt skogsrå, då plötsligt, vid ett än mera närgånget anfall på alsnåret, därifrån framrusade en gräsand med halsen sträckt utefter marken och hväsande af ilska, så att det hördes öfver till oss. Hon tycktes i sin tur ämna anfalla fridstöraren.
Kråkan piruetterade undan tätt framför den ovige anden, som dock fortsatte förföljandet till vattenkanten, där kråkan flög upp i ett träd invid, då anden återvände till busken.
Öster, som blifvit uppmärksamgjord på tilldragelsen, hade sett att den kråkan, som hållit sig bakom busken, flugit ned i denna omedelbart efter det anden rusade ut, och nu återsågo vi henne först ett par minuter efter det anden återvändt till busken. Kråkan flög nämligen då från marken upp i ett nära stående träd.
Det var nu klart för oss, att gräsanden hade sitt bo i busken och att det var med beräkning på äggen som kråkan agerat dansmästare.
Under tiden hade kaffet blifvit färdigt och medan vi njöto däraf, sågo vi den kråka, som från början suttit på lur bakom busken, i sin tur flyga ned på stranden framför denna, hvaremot den som utfört dansen intog kamratens förra plats i bakhållet.
Nu upprepades intrigen med samma påföljd som första gången, dock lät anden icke vänta på sig fullt så länge, innan hon rusade ut; antagligen var hon redan för mycket uppretad. Jag observerade härunder den kråka, som lurade bakom busken, och såg henne kila in i denna samt strax därpå smyga därifrån med ett ägg i näbben, långt innan anden återvändt från det fåfänga förföljandet.