— Det tyckes mig vara ett fullgiltigt kärleksprov. Om magistern störtat sig på huvut utför hällen, så hade han krossat mitt hjärta lika visst som han krossat sin skalle. Bered plats för herr Robert Fielding.
Åskådarna trängdes till höger och vänster om stupet. Brita Billman gömde sig bakom klockstapeln, och oxhandlare Gellin, som led av svindel, knep ihop ögonen och stånkade. Robert Fielding drog av sig rocken och västen men när han även lossade på livbältet, blev änkenåden Schager förtörnad och hotade att föra sina flickor till Herrlestorp. Fielding gick några steg tillbaka tog sats och sprang över hällen, som sluttade sakta som en språngbräda. Han kom verkligen på huvudet men en eller två famnar utanför stenarna, där vattnet är ganska djupt. Efter några ögonblick kom han åter upp till ytan, sam i land och började kläda av sig för den långa simturen. Änkenåden ropade:
— Tillbaka, mina flickor! Lotten! Eva! Tillbaka!
Och hon grep dem i kjolarna och drog dem från hällkanten. Barbro strök henne lugnande över armen och sade:
— Hennes nåd skall inte vara orolig. Robert Fielding är varken så vacker att hans blotta åsyn kan tända någon otillbörlig låga, ej heller så ful att man behöver sky honom. Och den enda, som kan ha något intresse av hans skapnad, sitter där i klockstapeln och håller händerna för ögonen.
Hennes nåd trädde två steg tillbaka neg och sade:
— Fru bergmästarinnan skämtar något fritt. Men anständighet har sina gränser, som jag gud vari lov fick lära i min barndom. Och vad mig och mina flickor beträffar, så ha vi på sista tiden varit utsatta för de otroligaste chikaner. Vem som framkallat dem, överlämnar jag åt min nådiga att gissa.
— Herr kyrkoherde! ropade Barbro, lämna nu åt flickorna att beundra den där gynnaren och låt oss ägna vår uppmärksamhet åt hennes nåd. Det tycks, som skulle hon ha åtskilliga klagomål att anföra inför rätten.
— Det har jag, sade hennes nåd. Och ville kyrkoherden ta i tu med saken, så begär jag inte bättre.
— Till saken! sade kyrkoherden. Till saken.