— Är det sant, att ni skall driva åttio par oxar och två hundra ungnöt här förbi.
— Det är sant, sade Gellin, och det är den största drift, som någon har hört talas om här på trakten.
— Och hur lång tid tar det att fösa driften från Ånsta till Frötjärn?
— Sex timmar vid pass.
— Gott, sade Barbro, jag lovar att ni i afton skall dansa trolovningsvalsen med Lotten Schager. Gör nu som jag säger. Kör ofördröjligen till Ånsta och sätt genast i gång. Ni kan då hinna till Stenby backar vid tiotiden. Så länge skall jag försöka att kvarhålla hennes nåd och Lotten på Frötjärn. När nu Herrlestorpsskjutsen kommer i backen, ska ni sätta oxarna i gång. Först sakta och varligt, men då vagnen kommit tillräckligt nära, ska ni laga, att djuren på ett eller annat sätt oroas. I mörkret kommer faran att te sig större än den är. Tre hundra råmande och klampande kreatur kan väl skrämma nåden, och då blir det herr Gellins sak att rädda dem ur faran.
Gellin sade:
— Ja, frun är knipslug. Men vem ska jag få att sätta stingen i kritterna? Inte kan jag anförtro en sån sak åt drängarna.
— Tag då någon annan till hjälp.
Herr Gellin vaggade betänksamt av och an. Han sade:
— Det är farligt det där. Att valla kritter i mörker är svårt nog ändå. Och hur ska en veta, att de inte komma till skada eller kanske trampa ihjäl någon stackare?