— Vad ser du efter? Kommer det någon?
Men han låtsades icke höra utan kastade sig åter in i samtalet. Först när elden började slockna och dagen nalkades med röda flammor och glittrande vita moln, blev han åter orolig.
Och plötsligt sade han:
— Nu gitter jag inte vänta längre.
Någon frågade:
— Vad väntar du på?
— Min stamfar tjuvskytten, sade han, brukade tända en eld i skogen för att locka sina ovänner till sig. Ser du någon i parken, Gert?
Gert svarade:
— Någonting ser jag, som rör sig. Jag tror, att det är en gubbe —
— Hans ovänner, fortsatte Billman och reste sig från sin plats. Hans ovänner ville ogärna möta honom, den hedersgubben. Men han lockade dem till sig i skogen. Nu ser jag också, att det är en gubbe. Vem kan det vara? Å, en sån fuling!