Ensam? frågade fru Olga. Förvaltaren svarade undvikande:
Det vet jag inte.
Ludwig sa:
Har hon varit synlig på myren och i närheten av Spilleboda brunn, så behöva vi inte fundera över den stackars flickans öde. Någon har lockat henne in i småskogen, skurit halsen av henne och stoppat henne i brunnen. Varför skulle jag eljest ha drömt, som jag gjorde i natt? Jag har varit sanndrömmare förr, så att den saken är klar.
Vad har du drömt? frågade Brut, och Ludwig berättade, men det var egentligen endast damerna Theander, som fäste någon vikt därvid.
Fru Olga sa:
Jag antar, att förvaltaren vet eller anar, var flickan befinner sig. Fast han inte vill erkänna det. Har man sett henne på myren, så måste hon ha varit på väg till arbetarbarackerna. Jag har förbjudit torvupptagarna att komma fram till gården och slå sig i slang med dess flickor, men förvaltaren har tillåtit att man ogenerat överträtt mitt förbud. Här se vi en av följderna. Flickan har gjort dåliga bekantskaper, hon har låtit locka sig dit, hon har fördröjt sig och nu skäms hon och håller sig undan. Men jag ska genast avskeda henne—
Casimir Brut anmärkte, att hennes nåd först måste ha tag på flickan.
Damerna Willman protesterade; doktor Karolina sa:
Det är en nymodig stränghet; den skulle Jan-Petter inte förstått.
Fru Olga rodnade och hennes pekfingrar reste sig till anfall. Hennes stund var kommen, och bekämpande en olycklig benägenhet att stamma, yttrade hon: