Då Ludwig slutat uppstod en tystnad; alla anade oväder men ingen vågade uppträda som åskledare. Slutligen satte prästen kaffekoppen ifrån sig, torkade sig omständligt om mun och haka, kramade näsduken hårt i handen och sa:
Om den ouppfostrade och vanartige ynglingen önskat förarga mig med sin berättelse, så har han jämmerligen misslyckats. Jag känner mig verkligen inte träffad. Dels har jag äran heta Sven Lager och inte Kalle Mager, dels är det visserligen sant, att jag då och då upplivar min predikan med en och annan oskyldig anekdot, men det sker sannerligen inte för att väcka löje utan blott för att hålla några gamla stackare vakna, som eljest har det svårt med sömnen. Och att jag skulle ha anseende att vara en trevlig präst, det bestrider jag. Vad slutligen ägg och smör angår, så har jag aldrig fått för mycket av de varorna, åtminstone ej från Larsbo.
Hur olyckligt, inföll Ludwig, att herr kyrkoherden skulle känna igen sitt porträtt! Men eftersom det är sagt, så är det sagt, och jag håller styft på, att herr kyrkoherden är en trevlig präst.
Nu blev prästens son blossande röd och utbröt:
Står du fast vid vad du säger om far, så följ mig bakom lagårn. Jag tror att jag på fem minuter ska lära dig åtskilligt.
Prästen ropade: Bra, bra, Hans! Klå upp honom!
Ludwig svarade hövligt:
Det ska bli mig ett nöje; men först vill jag höra om Casimir funnit
Bollan.
* * * * *
Nej, sade Casimir Brut sedan han som hastigast hälsat de församlade, jag har inte funnit henne. Jag har letat genom hela Spilleboda och kommer antagligen att få obehag av det, ty gubben blev rasande. Så mycket vet jag emellertid, att på Spilleboda finns hon inte, fast hon varit synlig på myren.