Jan-Petter har satt stopp för det, anmärkte doktor Karolina torrt. Vid omgifte går Larsbo till Ludwig. Det vore en stor förlust.
I synnerhet för Willmännerna! hånade Ludwig, vars lynne oavlåtligt förmörkades på grund av Britas energiska ögonkurtis med prästsonen. Min första åtgärd skulle bli att avhysa de rysliga flickorna undantagandes Olle själv, som är sedligt oförvitlig och en bra pojke.
Jan-Petters testamente, återtog doktor Karolina med kraft, länder Larsbo till gagn. Så länge Olga är ogift, kommer hon att behålla Casimir Brut som förvaltare. Och gården kan inte vara i bättre händer. Hade Olga rätt att gifta om sig, skulle hon kanske fastna för någon ung odåga, som skulle förstöra Larsbo.
Fru Olga stack sina pekfingrar i vädret och sporde:
Var det jag, som skulle få tala?
Och då ingen bestred henne rätten, fortsatte hon:
Jag är en självständig varelse—
Det har vi hört! bolmade Lotten. Jag tycker, att Jan-Petters testamente är osedligt. Att vara trettio år och inte få gifta om sig! Man tänke sig följderna!
Jag är en självständig varelse! upprepade fru Olga med höjd röst och gråten i halsen. Nu avbröt henne Ludwig, sägande:
Den stora Katarina av Ryssland var också en självständig varelse och fick inte heller gifta om sig, efter vad man sagt mig. Följden blev ett spring av diverse karlspersoner värre än i någon pigkammare—