Han är inte snarvacker, medgav Lizzy. Och han är allt annat än älskvärd.
Men i ett fall som detta skulle jag bara fästa mig vid hans duglighet.
Ack, vi stackars flickor! utbrast Lotten. Hur ska det gå, om Olle ruinerar oss? Mitt lilla stipendium räcker knappt till tobaken.
Lummiga Larsbo! tremulerade Ludwig med djupa brösttoner. Stolta och manliga fädernegård, som fallit i en kvinnas händer! I andanom ser jag dina ruiner! Ängar och åkrar kvävda i ogräs, begravas i grånande mossa. Nöten skria förgäves efter ans och föda, sprida till sist sina knotor över myren. Lador och logar störta murknade samman vid vindens dova suckar. Och i det taklösa slottet spirar gräs i de ruttnande tiljornas mull. Uv och hök reda bo i salonger och salar, räven sin lya i källaren. Men jakten är eljest kaputt, ty hundratals tjuvskyttar har förstört den. Och i de milsvida skogarna givs ej annat matnyttigt vilt än flickorna Willman, en irrande uthungrad skock, som till sist rikta de trånande blickarna mot den kyske gubben i månen. Sådant, Larsbo, blir ditt öde om Casimir flyttar!
Prata inte dumheter! avbröt doktor Karolina i gällare ton. Jag tål inte höra talas om den saken. Unga änkor är ju kända för sina nycker och ställa stora fordringar på omgivningen, i synnerhet den manliga. Men det får vara måtta med allt! Jag ska genast tala med herr Brut.
Hon reste sig för att verkställa sitt beslut. Men fru Olga ställde sig i vägen för henne och hon tog henne i armen och tryckte den så hårt att det närmast liknade en nypning. Hon sa:
Herr Brut har fått sitt avsked och den, som tänker blanda sig i den saken, gör bäst i att lämna Larsbo. Jag är en självständig varelse och ni ska inte tro, att jag är angelägen om ert sällskap. Ni kan gärna ge er i väg! Allasammans! Eljest kan det hända! Att jag kör i väg er!
Sedan den lilla frun utslungat denna vidunderliga hotelse tog hon själv till flykten och lämnade lusthuset halvspringande. Upp störtade tante Sara och satte efter henne; doktor Karolina kippade ett ögonblick efter andan men följde raskt. I hennes fotspår gled med mjukt vaggande gång Lizzy, trippade Betty, lufsade Lotten med det stripiga håret slakt hängande ned över panna och näsa. Brita slutligen gav sig tid att sticka en polkagris i mun och skänka prästens son till avsked en lång blick.
Hör nu herrn! sa Ludwig till denne. Man blir rasande av flickor. Har herrn märkt det? De är nog trevliga, så länge de varar, men efteråt mår man illa. Tycker herrn som jag, så går vi bakom lagårn. Det är rätta stunden för det nu.
Och de följdes åt bakom lagårn. Sedan kusken tillkallats för att tjänstgöra som domare, yttrade Ludwig sakligt och sansat:
Vet herrn, vad jag har hört sägas av en trovärdig person? Jag har hört sägas, att herrns far ska vara en riktigt genomtrevlig präst!