Vem säger det? frågade prästsonen.
Jag! svarade Ludwig.
Och du, genmälte prästsonen, är en ouppfostrad lymmel och en äcklig flickpojke!
Vem säger det? frågade Ludwig.
Jag! svarade prästsonen.
Denna korta ceremoni gav slagsmålet ett moraliskt berättigande, och de båda kämparna avlade nu med värdighet och utan brådska sina rockar, varpå kusken harsklade, spottade och sa till, att de kunde börja.
* * * * *
I lusthuset kvarblevo emellertid prästen, fröken Alexander och generalagenten. Prästen vandrade sävligt omkring och tog sig en kaka här och en bulle där och stoppade dem tankspritt i fickorna. Slutligen lät han upp sin mun och sa:
Här pratas hit och dit om kärlek och annat, men jag tänker att här finns någonting, som ska döljas. Någonstans ligger en hund begraven, det ska ni få se. Allting står inte rätt till. Och vad är det nu för en historia med den bortsprungna flickan?
Ack, herr kyrkoherde! svarade fröken Alexander, det är en faslig historia! Flickan ska ha släpats till Spilleboda brunn, mördats och sänkts i vattnet.