Människan måste averotiseras. Jag skulle vilja formulera saken bättre, men sådant kommer senare av sig själv. Vårt intellekt måste befrias från den erotiska slaggen. Jag skulle vilja förbjuda all erotisk konst och litteratur. Och jag syftar inte på den så kallade smutslitteraturen. Den är mig djupt likgiltig. Det är just den stora konsten och litteraturen som äro fördärvliga i den mån de behandla erotiska motiv. Kärleken mellan tvenne motkönade individer utsmyckas som det skönaste, viktigaste, ädlaste i livet. Det är ju rentav äckligt! Kärleken till makan ställes över kärleken till människosläktet, framåtskridandet, vetenskapen! Det är alldeles galet, ty makan kan föda barn utan kärlek, men framåtskridandet behöver vår kärlek odelad för att komma någon vart.
Ack! utropade den snälla Lotten bekymrad, vad detta gör mig ledsen! Är det ingen som kan lista ut, vad som fattas henne?
Och Lizzy sa:
Vi skulle så gärna vilja hjälpa dig, stackars Olle! Är det ingenting vi kan göra för dig?
Jag tror, inföll doktor Karolina, att vi inte böra slå bort hennes funderingar med skämt. Naturligtvis kommer inte en klok människa med dylika galenskaper utan att ha en allvarlig orsak. Endera är hon sjuk, och det är ingenting att skämta med. Eller också har hon någon avsikt, som vi inte ha reda på.
Men fru Olga hörde dem icke. Hennes kinder blevo livligt röda, hennes ögon började gnistra, och hon drog girigt in luften genom vidgade näsborrar. Plötsligt sa hon, rappt och piggt:
Pojkar! Jag skulle vilja åstadkomma en rörelse!
De lystrade till.
En rörelse? upprepade doktor Karolina och lyfte hastigt de släpiga ögonlocken. Även Lizzy, Betty, Lotten och Brita upprepade ordet, alla med samma intresse och aktning. Detta intresse var i själva verket en honnör för minnet av Willmanska släktens huvud, professorskan Anna-Lisa. Den kraftfulla kvinnan hade nämligen under sin halvsekellånga glansperiod årligen väckt tre à fyra mäktiga och betydelsefulla rörelser på skilda områden och i olika riktningar. En förteckning på dessa rörelser skulle bliva längre än flertalets varaktighet, men de hade alla låtit tala om sig. Ordet rörelse, taget i denna bemärkelse, hade således en särskild och kär klang för flickorna Willman. Och trots det lättsinne, som någon gång kunde prägla deras sätt, tal och livsåskådning, skulle ingen av dem ha vägrat att skänka sina krafter åt en pigg och allvarlig rörelse, vare sig den gällde reformerade seder eller hattar eller korsetter eller mat och dryck eller fångvård eller sjukvård eller barnavård eller slinkors upprättande eller sluskars tillvaratagande eller skvallrets bekämpande eller råttors utrotande eller musiklivets höjande eller kaffets avskaffande eller bildningens spridande eller kaninavelns främjande eller umgängets förenklande eller kroppskulturens utveckling eller någonting annat som överhuvudtaget kunde reformeras, upprättas, tillvaratagas, bekämpas, utrotas, höjas, avskaffas, spridas, främjas, förenklas eller utvecklas.
Men trots släktkärlek och uppriktig vänskap hyste de för Olle en misstro, som tog sig uttryck i doktor Karolinas ord: