Det är fräckt! medgav Betty. Och vi bry oss inte längre om vad som har hänt. Vi hysa en intensiv önskan att förstå dig, men vi anhålla vördsamt om saklighet och lugn.
Jag är alltid saklig, så länge man inte retar mig. Men jag har hela dagen känt på mig, att Jan-Petter skrattar åt mig. Och hur bär ni er åt? Jag började redan i morse att tala allvarligt med er om dessa saker, men i stället för att delgiva mig era åsikter, drar ni den ena oanständiga historien och anekdoten efter den andra. Ni tro helt enkelt, att jag inte förstår mig på åsikter.
För att bevisa motsatsen, inföll Lizzy, anhålla vi enträget att du meddelar oss din åsikt. Vi trodde, att någonting hänt men förstå nu, att händelsen varit av själslig art. Någonting nytt har fötts inom dig och av vissa yttranden att döma är detta nya en åsikt. Vi vänta med spänning på ditt meddelande.
Det gör vi! instämde samtliga flickorna Willman.
Fru Olga betraktade dem misstänksamt och skyggt.
Skojar ni nu igen?
Men de skojade inte.
Min åsikt, återtog fru Olga, uppmuntrad av deras imposanta allvar, som till och med förmådde Brita att taga polkagrisen ur munnen, min åsikt är den, att vår så att säga erotiska kultur hotar att ödelägga mänskligheten. Det nya hos min åsikt är, att jag inte alls fäster mig vid osedlighet och dylikt. Det är mig egentligen djupt likgiltigt. Jag riktar mitt anfall mot själva kärleken. Den är lika skadlig inom som utom äktenskapet, kanske skadligare inom. Var helst den finns, finns också frestelsen att ägna den ett övermått av tid, krafter, tankar, fantasi. Man påstår, att kärleken är en nödvändig förutsättning för släktets fortplantning. Det är falskt. Människosläktet kan och skall visa, att den kan fortplanta sig utan mystik och vidskepelse, utan kärlek alltså, sakligt och lugnt.
Kors i jissi namn! viskade Brita till Lotten. Om Ludwig får höra det här, så blir han uppriktigt ledsen.
Men fru Olga fortsatte alltmera inspirerad: