Sååå! inföll fru Olga. Varför skulle man inte få tala om saken?
Han såg ned på tallriken, han såg åter upp och han såg henne för en sekund rakt in i ögonen. Han svarade med ett blitt lugn och saktmod, som besynnerligt stred mot den kärva formuleringen:
Därför att jag inte vill det.
Fru Olga teg och tystnaden blev allmän. Till dess att prästen ätit så pass, att magen tystnat och han själv kunde börja tala.
Nå, herr Brut, sa han, hur känns det att lämna Larsbo?
Casimir Brut kastade en storögd blick på fru Olga, som rodnande och otålig utropade:
Varför ser ni så på mig? Jag har talat om för mina vänner att ni ska lämna oss.
Brut nickade, och vänd till prästen svarade han:
Hur det känns? Tungt. Jag har arbetat här i femton år, jag har haft min bästa tid här. Det känns tungt.
Varför i herrans namn flyttar ni då? frågade prästen.