Vad har I för främmat i storstugan? Det lyser så grant.
Det är greven, svarade hon likgiltigt. Hon tänkte åter på sitt ärende, som var att finna Daniel. Men när hon nu vände för att gå upp till stallet, var det någon som grep henne i armen. Hon skrek till så att det ekade mellan gårdslängorna. Träskens fiol tystnade.
Hon kände något strävt mot kinden.
Tssyss, din tossa, hörde hon. Ska du kanske väcka gubben i köket? Jag vill bara veta, vem I har i storstugan. Är det Frönsagreven?
Hon snodde och vred sig för att komma loss.
Angår det dig, stryker? fräste hon.
Han svarade lugnt:
Det angår mig. Är det Frönsagreven?
Hon sade:
Det kan du veta! Vem annars skulle få stek och ostkaka av den snåla käringen? Fresta på och be vackert om en smula, får du se! För högfärden rider henne, så hon flåsar. Nu vet du det.