Han svarade ingenting. Och hon frågade:
Tänker du slakta'n? Det är en fet en.
Han gav henne en skygg sidoblick, skakade på huvudet.
Han stång's den djä-djä-vuln, mumlade han.
Sväran sade helt lugnt:
Vad du gör, så kom ihåg, att jag ingenting har sett.
Och hon lämnade i sakta mak stallet, när hon gick över gården sade hon:
Nu kan inte Danjel hjälpa han heller. För nu är den synden begången.
Äss, äss, äss, vad en nu ska bli genom sig elak.
Hon steg in i köket. Länsman satt i fållbänken, höll Basilius i sitt knä, gossen nästan dold i skägget. Länsman höll pojkens högra fot mellan tumme och pekfinger, ledade benet upp och ner, upp och ner. Hans stora, runda ansikte var ännu mera uppblåst och upphettat av förvåning och ansträngning.
Inte fan är du lam, sade han. Nu då? Hur känns det nu? Känner du inte att jag nyper dig i tån?