Ja, det kan jag tänka, sade Träsken. Törs jag så göra en fråga till? Kan greven erinra sig namnet på mamsellens onkel?
Greven spärrade upp ögonen.
Namn? Varföre då, då, herr Träsk? Varföre så nyfiken? Namnet — nå, det är kuriöst nog att minnas. Han heter Luther.
Luther, upprepade Träsken. Jaså, han heter Luther. Köpman Luther i Göteborg, som spelar orgel? Ja, han är känd. Nog kan Valborg gå i tjänst hos köpman Luthers brorsdotter. För det är min erfarenhet, att köpman Luther inte låter lura sig. Nej tyvärr, herr greve, det är min erfarenhet. Han låter inte lura sig.
Det var satan, sade greven, skrattade.
Varföre skratta, herr greve? Nu är rätta tiden att bedja fanen om hjälp. Eljest blir han hängande vid håret som konung Davids son Absalon. Ty köpman Luther låter icke lura sig.
Träskor slamrade mot stentrappan, dunkade i förstugans golv.
Dörren öppnades och gästgivarn trädde in. Hatten var neddragen över ögonen och fick sitta, där den satt. Han vände sig till Träsken.
Det är bäst I ger er av nu. Kärran är framme, Daniel spänner för.
Men greven stoppade sin pipa på nytt.