Vår vän gästgivarn, sade han, vår vän gästgivarn. Nå, nå. Gott möte. Fägnar mig, fägnar mig att träffa jungfru Stavas kära bror. Hatten av, min gode man, han har gäster i stugan.
Gästgivarn svarade:
Det är inte tid att konstra nu. Länsman sitter i köket.
I jistini — skrek gumman. Träsken for bort till fönstret, plattade näsan mot den svarta rutan.
Men greven tände sin pipa. Han drog några bloss och betraktade ringarnas lek. Så sade han:
Vem har jag att tacka för den surprisen?
Inte mig, svarade gästgivarn. Eljest stode jag inte här. Jag har sagt länsman, att greven gått och lagt sig. Och jag har givit honom förplägning. Så ännu är det tid, om greven raskar på.
Ja visst, smålog greven, ja visst! Tusen tack! För omsorgen om min person.
Gästgivarn sade:
Det är gården jag tänker på. Jag vill inte folk ska säga att länsman tar tjuvar i Sutre.