Jaså, det är lilla Luther? sade länsman.
Det är lilla Luther, bekräftade greven.
Hon ser min själ inte illa ut, sade länsman.
Tycke och smak, sade greven. Och tillade:
Var det eljest något han ville? Apropå, min gode man, jag trodde att han skulle ha gjort en tur uppåt Hoby i kväll. Nämnde inte jungfru Stava att jag åkt uppåt Hoby?
Jo vaserra, hon nämnde något åt det hållet. Och det var skäl för mig att inte åka dit. Så hörde jag ryktas, att kolrakärran farit sör ut. Och det var skäl för mig att fara hit. För det är lagbrott att köra omkring med socknens kolrakärra.
Kors! sade greven. Det visste jag inte.
Nej. Men det blir dryga böter. Och så har jag ett brev från köpman
Luther i Göteborg.
Till mig? sade greven och räckte fram handen. Men lilla mamsellen passade på och stack ljuslågan in mellan hans fingrar. Han svor till, svängde med fingrarna i luften. Han drog henne i örat, hon drog honom i håret. Länsman log och sade:
Jaså, hon är så lekfull? Vad pass gammal kan hon vara?