När du får din egen vilje, gosse —
Då reste sig mor i Sutre och postillan stängdes med en smäll. Så liten orsaken var hade likväl sinnet runnit på henne och ansiktet flammade av vrede.
Min vilje är hans vilje, och det tör den förbli så länge jag har ögona ovan jord.
Greven kastade sig på sätets fläckiga, trasiga dyna, tog tömmar och piska och saluterade mor i Sutre.
Och alltjämt grinande som en solvarg men len och mild i rösten uppmanade han henne, sägande:
Bed då Gud, kära mor, att han förlänar er en god vilje. En klok och listig och förslagen vilje. En riktigt satans slug och underfundig vilje. Ty det gagnar pilten föga att kära mor har ett det ömmaste hjärta —
— om hon eljest är dum som ett fä, fortsatte gumman och skrattade. Och hon tillade:
Ja, förlita på det, greven, att gäller det barnen är jag listig som fanen.
Greven saluterade ännu en gång på det artigaste.
Sade: