Mor i Sutre sporde:
Vad håken skriker I efter?
Men nu skreko de inte alls, en fullständig tystnad rådde. Öronen petades, tårna undersöktes, luggen krafsades.
Mor i Sutre sade:
Packa er hädan! Ser I inte att kalvarna gå ur lagårn?
Då svarade Basilius:
Jag tyckte, att det var en kråka som satt på gärsgårn.
Det tyckte'n, bekräftade Britta.
Och Basilius fortsatte:
Men det var för stort, så jag trodde det var en örn.