Slaget var välmåttat och träffade till synes i knävecken. Moran stöp på knä utan ett ljud: hon drog ikull ungen och synade först högra foten, så den vänstra.
Var känns det? frågade hon.
Det visste han inte, helst han låg på rygg och sprattlade med ben och armar i en röra. Men han svarade på måfå.
Det kniper!
Var kniper det? frågade moran.
I magen! skrek han och satte i att tjuta. I magen! Aj, aj, aj, aj —
Mor i Sutre räckte fram handen.
Kom och hjälp mig upp, Basse!
Han smög sig till henne sidledes för att bjuda minsta möjliga skottavla, han förlängde sin högra arm en aln vid pass och tog spjärn med fötterna men föll likväl framstupa, då moran med en knyck reste sin lekamen. Där låg han, uslingen. Hon betraktade honom uppifrån och sade:
Nu ska du väl ha smörj, Basse?